Ibland när hela huset sover så får jag ångest och känner mig ensam. Imorn är det dagisdax och jag ska till skolan på kvällen. Min pappa kommer hit och är barnvakt åt pojkarna medans jag är där. Nu när det har kommit två nya små småttingar i familjen så känns mina pojkar så himla stora. Colin är ingen bebis längre och Oliver börjar skolan efter sommaren.

Jag tänker ofta på hur mycket tid jag förlorar med Oliver. Varannan vecka av hans liv. Och visst kan jag ha honom hemma från dagis, som jag också har många gånger men han älskar att vara där så det vill jag inte ta ifrån honom. Han behöver få komma dit och leka av sig med sina vänner. Jag vet att jag ältat det många gånger och i bloggen men i huvudet ältar jag det tusen gånger mer. Tyvärr inte så mycket att göra åt saken. I jul ska jag iallafall ha honom två veckor i sträck och det ser jag fram emot. Vi hinner liksom precis komma in i vardagen när han ska till sin pappa igen.

Nej nu är det dax för sängen, ska in och pussa på mina  små älsklingar innan jag kryper ner hos min stora älskling.

Nattinatt<3