Egentligen borde jag sova vid det här laget men eftersom jag har skaffat mig en dålig vana att sova med Colin på dagen så är jag inte alls trött nu. Ligger iallafall i sängen...

Jag har spenderat strörsta delen av kvällen till att plugga (tack för hjälpen älskade Fannie). Middag bjöds det på hos mamma tidigare och Oliver blev kvar där.

Mammaledigheten är inte alls lika rolig utan Carro och William men idag var dom hemma så då åkte vi över och fikade lite:) Imorgon ska dom också vara hemma så då ska vi också ses. Vi har verkligen haft ett underbart mamma-år tillsammans och jag är så glad att jag lärt känna dig gumman!

Colin är lika mammig som vanligt och idag passade inte ens mormor när han blev trött. Han hänger i mig nästan jämt och igår fick han panik när jag skulle till tvättstugan. När jag kom tillbaka efter ca 10 min så kunde han knappt andas av all gråt:( Kan inte minnas att Oliver har varit såhär och det gör mig osäker om han känner sig otrygg eller något?
Det här har gjort att jag knappt vågar lämna honom och när jag ska till skolan så lägger jag honom innan jag går så att han inte märker att jag försvinner. Han är inte ledsen när han vaknar då men om han är vaken när jag går så blir han hysterisk. Jag vet att det är jätte viktigt att säga hej då till barnet när man går men det här sättet känns mindre smärtsamt både för mig och honom.
Han har verkligen riktig seperationsångest.

Nej nu måste jag sova om jag ska orka med morgondagen. Måste ta och storstäda imorgon också.

Älskade barn! här var dom inte gamla, Colin och William!